Byggnadskonst från stormaktstiden
Åren kring 1630 inleddes förvandlingen av Stockholm – från en anspråkslös småstad av medeltidskaraktär till en modern och medveten storstad av kontinentalt snitt. Kvarteret Typhon 2 var 1631 det första av stadens stormaktspalats.
Det var en av stadens borgare, Erik Larsson, en framgångsrik affärsman, som lät uppföra huset på Västerlånggatan 68. Som markering för de betydelsefulla uppdrag han hade haft i rikets tjänst, adlades han och tog sig namnet von Lindöö med syftning till sina ägor på Lovö. Namnet ändrades senare till von der Linde. Det palatsliknande huset kallas än idag för von der Lindeska huset. På fasaden mot Västerlånggatan tillfogades senare hans vapensköld som visar två lindar och en druvklase.
Huset ägs sedan 1975 av Murmestare Embetet i Stockholm, ett hantverksskrå av murmästare som bildades på 1400-talet för att utveckla yrkeskunskapen och tillvarata de anslutna mästarnas intressen. Ämbetet fortlever än idag och består av välrenommerade byggmästare i Stockholm.
En framgångsrik köpmans familjebostad
Erik von der Linde, född omkring 1580, bedrev framgångsrik handel som främst omfattade utförsel av koppar och järn samt införsel av salt och vin. Liksom andra storköpmän föredrog han att bosätta sig i de södra kvarteren av staden, framför allt i trakten närmast Järntorget.
Stockholm drabbades 1625 av en förödande storbrand. Bland de hus som brann ner var bebyggelsen inom det nuvarande kvarteret Typhon. Byggandet av det nya huset kom igång cirka 1629. Det blev inflyttningsklart 1631 och fullt färdigt 1634.
Vem som var husets arkitekt är inte känt, men det är sannolikt att en tysk murmästare har stått för byggnadsritningarna.
Över valven till en stor lagerkällare, där von der Linde bland annat lagerhöll importerade viner, uppfördes ett bostadshus till von der Linde och hans familj i tre våningar. Därtill byggdes också tre vindsvåningar under ett brant sadeltak. Totalt omfattade huset en bostadsyta om 1 500 kvadratmeter.
Murat renässanspalats med utsmyckning i
Den palatslika byggnaden karakteriseras av tysk- nederländsk renässans och har en rik skulptural utsmyckning i gotländsk sandsten präglad av tidig barock.
Gaveln mot Västerlånggatan är ett praktfullt mästerverk med sina fina utsmyckningar. Våningen en trappa upp fick en särskilt omfattande fasaddekor med två stora textkartuscher och ansiktsmasker över fönstren. I kartuscherna kan man bland annat läsa: ”An Gottes Segen ist alles gelegen” – allting vilar på Guds välsignelse samt ”Auf Gott allein setz die Hoffnung dein” – sätt allt ditt hopp till Herren. Ansiktsmaskerna visar bland annat änglahuvuden med ansiktena inåtriktade, som om de skulle övervaka porten nedanför. Här finns också ansiktsmasker av en äldre man och en yngre kvinna – sannolikt porträtt av Erik Larsson von der Linde och hans hustru Vendela Lohrman.
Den rundbågade huvudentrén flankeras av två väggpelare med två byster. De anses föreställa Neptunus och Mercurius, havets och sjöfartens respektive handelns gud – lämpliga beskyddare för en man med djupa intressen i utrikeshandel.
Även på andra delar av fasaden finns skulpturer. Mästaren till verken är inte känd.
Ombyggnader och varsam renovering
Ännu vid mitten av 1700-talet behöll byggnaden sin ursprungliga karaktär, åtminstone exteriört. Den första större förändringen skedde emellertid vid en ombyggnad 1763.
Den största förändringen vid ombyggnaden var att de övre delarna av praktgaveln revs och det höga sadeltaket ersattes med ett lägre, brutet tak. Stora delar av långväggarna mot gränderna murades om, sannolikt för att råda bot på sättningsskador.
De båda kanonerna som skyddar portens skulpturer mot skador vid påkörning, har stått där sedan 1700-talets senare del och restes sannolikt i samband med ombyggnaden. Trapphuset förnyades och fick sättsteg av sten hela vägen upp. Mellan trappans pelare satte man in galler av smidesjärn – delvis bevarat än idag.
Nästa stora ombyggnad ägde rum 1843 då vinden höjdes och en fjärde våning inreddes. En historiserande restaurering ägde rum 1907 med Gustaf Lindgren som arkitekt. Främst var det fasaden mot Västerlånggatan som genomgick en rejäl ansiktslyftning. Bland annat försågs gatufasadens fönster med små rutor i blyspröjsar. Restaurang Gustaf Adolf tog plats på bottenvåningen och butikerna mot gatan försågs med glastak, nya fönster och nya entréer.
År 2010 utfördes omfattande konserveringsarbeten på byggnadens skulpturala utsmyckning.
Pietetsfull inredning
Inte mycket är känt om den ursprungliga inredningen i huset.
Från entréporten ledde en välvd gång genom hela bottenvåningen med rum på bägge sidor. Trapphuset gick från mittgångens vänstra sida upp i huset.
Till första våningen var trappstegen av sten, men högre upp av trä.
En trappa upp låg paradvåningen med två stora salar med stengolv och skulpterade spisar, den ena även med en blåvit kakelugn på metallfötter.
Väggarna var sannolikt täckta av vävda tapeter eller gyllenläder. Vid renoveringen 1907 kläddes väggarnas nedre del med höga träpaneler i renässansstil. Från Erik von der Lindes tid är de dekorerade bjälklagen i dessa rum bevarade.